Detta är ett blogginlägg
Glad i hågen bestämde jag mig för att åka på dressyrtävling idag. När jag går ur bilen vid ridhuset, huttrar jag till lite av det råa vädret, men jag tror både jag och ryttarna var glada för att det åtminstone inte var snö på marken, men jag hade uppskattat någon mer plusgrad.
Idag var det klasser från LB till Msv. Ställde mig först vid framridningsbanan för att insupa atmosfären där. Där fanns många tjejer i varierande åldrar som var mer eller mindre nervösa, vilket givetvis smittade av sig på hästarna. Men det som slog mig mest när jag stod där idag, var hur dåligt människor förstår sig på sina hästar. Efter en stunds överblick på hästar och ryttare så ser jag att ungefär 50% av hästarna har från måttligt till mycket kraftiga besvär med sin kroppar. Dem uppvisar smärtan på olika sätt, någon flippar ur, någon stretar emot allt vad den kan, någon försöker gå på ett onaturligt sätt för att slippa undan osv. Det jag hör i samtalen mellan ryttare och kompisen/tränaren som står på marken är citat, "det sitter i huvudet" . Sen följer en upprapning av vad ryttaren borde göra för att hästen ska citat, "skärpa sig".
För att gå till ryttarnas sitsar, tror jag att jag såg 1 som satt med i hästens rörelsemönster fint och inte emot den och det var för övrigt den hästen som gick bäst och som till synes inte såg ut att ha ont någonstans.
Ledsen att riva den föreställningen många haft/har med sina hästar. Men det är inte så att en häst gör saker för att jävlas, vara dum eller att "det sitter i huvudet". Den har ofta en god anledning som många inte ser, därför vi är inte vana att titta på problemet på det sättet. Om vi kunde försöka montera ner det där vidvinkelsystemet som suttit på kameran och sätta det på våra ögon så skulle världen se lite annorlunda ut. Vi skulle behöva backa några steg för att kunna se ännu klarare av vad som visas i linsen. Hästar är otroligt snälla varelser och försöker göra sitt bästa hela tiden, men när det gör ont eller när det tar emot att utföra vissa saker, så eftersom dem inte kan berätta det muntligt för oss så måste dem visa det i sitt kroppsspråk. Kroppsspråk är något vi föds med och vi vet vad det innebär när vi är små, men någonstans på vägen till vuxen människa går kunskapen i träda. Men det är inte svårare än att ta upp det till ytan igen. Vad är det vi säger till barn när dem precis har trillat, jo upp och stå igen! Du klarar det!!! Vissa säger det med ord, andra med kroppsspråk...