Detta är ett blogginlägg

Frihetsdressyr. För mig är inte frihetsdressyr att lägga hästen ner och stå på dess rygg och hoppa och vifta "se vad jag kan åstadkomma". För mig är det kränkande och nervärderande gentemot hästen. Det jämför jag tex med att titta på hur man  använder elefanter utomlands och ställer sig och hoppar på deras huvud och använder dem som trampolin ner i vattnet. Varför måste vi människor trampa på andra för att höja oss själva? Bara för deras godhet är stor så har vi ingen rätt.

Frihetsdressyr är snart ett lika brett ord som horsemanship är... och det är numera brett. För mig är frihetsdressyr en sammanstrålning mellan mig och hästen, där vi blir till ett och dansar och leker tillsammans på ett respektfullt sätt från båda hållen. Att få  hästen att vilja vara med mig och ge mig 100% fokus, helt lös. Att se glädjen som lyser i ögonen på individen jag har framför mig gör en varm inombords och kan liknas vid när ett barn kommer av egen fri vilja och kramar om och säger jag älskar dig!

Frihetsdressyren ska vara uppbyggande och ta fram hästens stolta och mäktiga sida. Att ha hästen jämte sig i samlad trav och successivt gå in i piaffen är läckert så det förslår.  Eller när den går in i galoppen, för att sedan gå över i terre a terre  eller varför inte en pesad. Se hur alla musklerna spelar, steg för steg.  Rytmiskt och vackert. Att bygga upp dess balans, muskler och överlinje helt utan störmoment från ryttaren.

DET är för mig frihetsdressyr!!