Detta är ett blogginlägg

Anja Berans kurs på Sparreholm slott 8-9 augusti

Jag är så enormt nöjd med min häst och med hela kursen! "Anja you rock!"
Vi har fått så många fina kommentarer av alla så jag blir alldeles rörd! Min häst är numera kallad Emil i Lönneberga för alla sina rävar bak öronen. Ja han är en buse... men han kan när han vill, det gäller bara att få fram hans "vill" när jag också vill. Det har vi jobbat enormt med under alla år och det har gett resultat. Kommentarer som "Det är inte varje dag man går in ridhuset och bara ler när man kollar ekipagen", Andra kommentarer som vi fick höra var att det såg så lugnt och harmoniskt ut, han var en av de hästarna som rörde sig mest igenom kroppen, att han hade fina rörelser, han är personlig osv. Inte för att det spelar någon roll egentligen vad andra tycker men ibland är det faktiskt kul att själv få höra positiv respons och inte bara ge. Sista passet vi gjorde, så när det var slut så ställde sig en av åskådarna upp och sa hur mycket de tyckte om min häst =) några ville ta med honom hem också hihi... ja han lämnade nog ingen oberörd. 
Jag och Zorro har haft en lång resa ihop, det har inte alltid varit lätt men jag är stolt över hur bra det har blivit. Från att ha varit den fula ankungen som var så otroligt introvert och avstängd, mager, eländig och väldigt svag när jag tog mig an honom, som nu verkligen har blommat det sista året. Han kommer fortsätta utvecklas massor och han har en potential som heter duga. Jag är också stolt över honom för att ha stått i transporten i 6 timmar upp till kursen och 6 timmar hem från kursen för min skull. Så detta blogginlägg tillägnas min vackra häst Zorro! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!